Laiholh, språket hakha chin, kommer från bergen i västra Myanmar. Alfabetet skrevs ner av missionärer, de flesta som talar det är kristna, och många av dem firar i dag gudstjänst långt hemifrån: i Malaysia, i USA, i Australien och runt om i Europa. För dem är gudstjänsten på det egna språket ofta den enda platsen i veckan som fortfarande låter som hemma.
Ett tydligt ja och två tydliga nej. Alla tre är värda att känna till före söndagen.
Nej. En talare kan inte predika på hakha chin och få rummet att följa med. Talet kommer från scenen på ett av de talade språken, och hakha chin är ett av de språk det kommer fram på.
Nej. Hakha chin är ett textspråk här. Er gäst följer talet på telefonens skärm i stället för i en hörsnäcka, medan rummet fortsätter på sitt eget språk.
Ja. Varje mening i talet på laiholh, i en telefon eller på storbildsskärmen, ett ögonblick efter att den sagts.
Flera sidor i det här avsnittet visar riktiga meningar från vårt eget system. Vi publicerar exempelrader först när någon med språket som modersmål har läst dem, och för hakha chin har det inte skett ännu. Om ni läser hakha chin tar vi gärna emot er hjälp.
Från slutet av 1980-talet, och i mycket större antal efter millennieskiftet, lämnade många chin Myanmar på grund av förföljelse och konflikt. De flesta kom först till Malaysia eller Indien, ofta i flera år, och vidarebosattes därifrån i USA, Australien, Kanada och flera europeiska länder, bland dem Danmark och Norge.
Var de än slog sig ner var det första som dök upp sällan en butik eller en förening. Det var en kyrka. Chinförsamlingar samlas i hyrda lokaler och lånade kyrkorum, ofta i samma byggnad som en lokal kyrka på söndagseftermiddagen, och de håller långa gudstjänster med körer, vittnesbörd och predikan på sitt eget språk.
Det gör chingemenskaper ovanligt kyrkcentrerade, och samtidigt lätta för en värdkyrka att förbise, eftersom de klarar sig så bra själva. När en chinfamilj besöker er gudstjänst har de valt att komma, och de känner redan kyrkan väl.
Hakha chin talades i generationer innan någon skrev ner det, och sättet det skrevs ner på präglar fortfarande hur kyrkorna använder det.
I slutet av artonhundratalet kom amerikanska baptistmissionärer till Hakha och utarbetade ett sätt att skriva laiholh med det latinska alfabetet. Skolor, psalmer och Bibeln följde i den stavningen.
För många chinfamiljer var den första boken i huset en bibel eller en psalmbok. Att lära sig läsa laiholh och att gå i kyrkan hängde ihop, och därför ligger kyrkans ord så nära skriftspråkets mitt.
Som många språk i regionen använder hakha chin ton för att skilja ord åt, och vardaglig stavning utelämnar den oftast. En van läsare fyller i den utifrån sammanhanget utan att tänka på det. Den som fortfarande lär sig läsa har svårare med en undertext.
Chin är namnet på ett folk och en delstat, inte på ett enda språk. I delstaten Chin och dess grannområden finns många besläktade chinspråk, bland dem hakha, falam, tedim, matu och mizo, och de som talar dem förstår inte alltid varandra lätt.
Det vi erbjuder är hakha chin. Det har länge fungerat som gemensamt språk för kyrka och skola i många chingemenskaper, så många som växte upp med ett annat chinspråk läser det. Många är inte alla.
Många vuxna chin gick i skolan på burmesiska och läser det bra. När laiholh inte är vad någon väntade sig kan burmesiska se ut som det praktiska valet. Tänk efter en extra gång innan ni gör det valet åt dem.
För många chin är burmesiska språket för den stat de lämnade och för det klassrum där deras eget språk inte fick undervisas, och i vissa familjer bär det på mycket tunga minnen. Andra använder det utan att tänka på saken. Båda reaktionerna är verkliga, och det går inte att se utifrån vilken av dem ni har framför er.
Erbjud därför burmesiska som ett alternativ, aldrig som det självklara svaret, och låt personen bestämma. En gäst som väljer burmesiska är helt i sin ordning. En gäst som en välmenande kyrkvärd i tysthet sätter på burmesiska säger kanske ingenting, och kommer kanske inte tillbaka.
Tre små saker som gör skillnaden.
Chinkristna kommer oftast från långa baptist- och pingsttraditioner. De känner igen formen på er gudstjänst, många av sångerna på melodin och bibelställena på kapitel och vers.
De riktar en telefonkamera mot er kod och väljer hakha chin. Inget att installera, inget konto. Undertexterna börjar med nästa mening från scenen.
Om ni vet vilken bibeltext som ska läsas, dela hänvisningen före gudstjänsten. Många chinkristna har en bibel på laiholh med sig, på papper eller i telefonen, och att läsa texten i den egna bibeln vid sidan av undertexterna faller sig naturligt.
Inte med MulingStream. Hakha chin är ett språk gästerna läser, så själva talet behöver komma från scenen på ett av de talade språken. Om en chinpastor predikar på engelska, burmesiska eller ert eget språk följer undertexter på hakha chin varje mening.
Ibland mycket bra, ibland inte alls. Många läser hakha eftersom det länge har använts i kyrka och skola i chingemenskaperna, men språken är olika. Fråga dem, och ha engelska eller ett annat språk de läser som andrahandsval.
Inte på hakha chin, som är ett textspråk här. En gäst som hellre vill lyssna kan välja ett språk de förstår som har en röst, till exempel burmesiska eller engelska.
Ja. Hakha chin skrivs med det latinska alfabetet, så det behöver inga särskilda typsnitt och visas rent på en projektor eller en tv.
Språken en chingäst kanske också läser, och de andra sidorna i det här avsnittet.
Eller öppna hela listan med 200+ och kontrollera de tre kolumnerna för de språk ert rum faktiskt behöver.
Inget att installera, inget kort, och era gäster behöver inget annat än telefonen de redan har i fickan.