"Jag var främling och ni tog emot mig." I början av ett nytt år en blick på vad Bibeln säger om att ta emot främlingen, från 3 Mosebok till Matteus, och hur ett välkomnande kan se ut en vanlig söndag när gästen inte talar språket.
I går, den 6 januari, firade många församlingar trettondedag jul: de vise männen från österlandet, utlänningar som rest långt, som kom till Betlehem för att tillbe barnet. Bland de allra första som Matteus berättar kom till Jesus fanns människor från ett annat land, som talade ett annat språk.
Ett nytt år för ofta med sig nya ansikten in i en församling. Så det verkar vara en bra vecka att stanna upp inför vad Skriften säger om främlingen, och om att ta emot.
I Matteus 25 beskriver Jesus dagen då folken samlas inför Konungen, och han nämner det som gjordes för honom:
Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var främling och ni tog emot mig.
De som får beröm blir förvånade. De minns inte att de tjänade Konungen. Och han svarar: "Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig." (Matteus 25:40, Bibel 2000)
Det finns något mycket vardagligt i den listan. Mat, något att dricka, ett välkomnande. Inget av det kräver ett program eller en budget. Det är sådant som händer vid en dörr, vid ett bord, i ett samtal efter gudstjänsten.
Budet är mycket äldre än Matteus. I lagen som gavs till Israel säger Gud:
Invandraren som bor hos er skall ni behandla som en infödd. Du skall älska honom som dig själv, ty ni har själva varit invandrare i Egypten. Jag är Herren, er Gud.
Lägg märke till skälet Gud ger. Inte för att främlingen är nyttig, eller förtjänar det, eller en dag kommer att bli som alla andra. Utan för att Israel minns hur det var att vara främlingen. Femte Mosebok säger det igen: "Också ni skall älska invandraren, ty ni har själva varit invandrare i Egypten." (5 Mosebok 10:19, Bibel 2000)
Många av oss har ett eget minne av det. Den första veckan i ett nytt land. Den första gudstjänsten på ett språk vi ännu inte behärskade. Att stå med en kopp kaffe efteråt, le och förstå ett ord av fem.
Ruts bok vänder på ett ögonblick av välkomnande. Rut, en moabitisk kvinna i Betlehem, går för att plocka ax på en främlings åker, och Boas talar vänligt till henne. Hon kastar sig ner med ansiktet mot marken och frågar: "Varför visar du mig sådan välvilja och lägger märke till mig, fast jag är en främling?" (Rut 2:10, Bibel 2000)
Den frågan, "och lägger märke till mig", är kärnan. De flesta främlingar ber inte om mycket. De märker mycket snabbt om någon har lagt märke till dem.
I många församlingar är välkomnandet vid dörren varmt och äkta. Svårigheten kommer några minuter senare, när gudstjänsten börjar och allt är på ett språk som gästen bara halvt förstår. Hen är i rummet, men inte riktigt en del av det.
Här är några små saker som församlingar gör, och inget av dem är dyrt:
Lär er gästens namn, och uttala det rätt. Fråga två gånger om ni behöver. Det betyder mer än nästan något annat.
Sätt er bredvid dem. En gäst som sitter ensam längst bak går ensam därifrån i slutet.
Ha en bibel på deras språk. En bibel på välkomstbordet på de språk era gäster talar låter dem följa bibelläsningarna.
Säg en mening på deras språk. En hälsning, en välsignelse i slutet. Det säger dem att de var väntade.
Bjud in dem igen, personligen. Inte ett meddelande från talarstolen. En människa.
Vi började bygga MulingStream på grund av en gäst i en församling som inte kunde följa predikan. Det låter en gäst följa hela gudstjänsten på sitt eget språk, live, i telefonen hen redan håller i handen, utan något att installera och utan att någon behöver veta i förväg.
De kan lyssna med öronsnäckor eller läsa översättningen som text, vilket hjälper gästen som hör dåligt likaväl som den som läser snabbare än hen lyssnar. Ni kan läsa mer om gästens sida under så fungerar det för lyssnare.
Det är ett sätt att säga "vi såg dig". Det ersätter inte handslaget, namnet, kaffet och inbjudan att komma tillbaka. Det betyder helt enkelt att när predikan börjar slutar inte välkomnandet.
Och det fungerar för gästen som ingen hade planerat för. En församling kan inte veta vilken söndag någon kommer in från Eritrea eller Iran eller Venezuela. När gästen kan välja sitt eget språk i sin egen telefon behöver församlingen inte veta det. Den behöver bara vara redo.
"Glöm inte att vara gästfria, ty genom gästfrihet har somliga utan att veta det haft änglar som gäster." (Hebreerbrevet 13:2, Bibel 2000)
Vi vet inte vem som kommer in i våra församlingar i år. Någon från långt bort, kanske, som har färdats en lång väg så som de vise männen gjorde. Vem de än är, må de möta en församling som lägger märke till dem, och må er församling få ett välsignat nytt år.
Berätta om er församling och de språk era gäster har med sig. Vi svarar själva på varje meddelande.