Söndagen den 24 maj firar kyrkan pingst. Före predikan om Anden och elden finns det en detalj i Apostlagärningarna 2 som är lätt att läsa förbi: Gud talade till varje människa i rummet på det språk hon hade vuxit upp med. Några tankar inför veckan före pingst.
Söndagen den 24 maj firar kyrkor runt om i världen pingst.
De flesta av oss känner till berättelsens huvuddrag: lärjungarna samlade på ett ställe, ett dån som av en våldsam storm, tungor som av eld, Petrus som reser sig för att predika. Mitt i den finns en detalj som är lätt att läsa förbi, och det är den vi hela tiden återvänder till.
"När pingstdagen kom var de alla samlade." (Apg 2:1, Bibel 2000)
Sedan kom Anden, och "alla uppfylldes av helig ande och började tala andra språk, med de ord som Anden ingav dem." (Apg 2:4, Bibel 2000)
Lukas berättar vilka som fanns i staden den dagen: "I Jerusalem bodde fromma judar från alla länder under himlen. När dånet hördes strömmade folk till, och de blev bestörta, eftersom var och en hörde dem tala på hans eget språk." (Apg 2:5 till 6, Bibel 2000)
Och folkmassan ställer frågan som bär hela scenen:
Hur kan då var och en av oss höra dem tala på vårt eget modersmål?
Parter och meder, människor från Egypten och Libyen, besökare från Rom, kreter och araber. Lukas räknar upp dem nästan som vid ett namnupprop, och deras slutsats är enkel: "vi hör dem tala på våra egna språk om Guds stora gärningar." (Apg 2:11, Bibel 2000)
Tänk på vad Gud inte gjorde den morgonen. Han gav inte folkmassan ett gemensamt språk för tillfället. Han bad inte besökarna från Mesopotamien och Kappadokien att klara sig på arameiska, eller på grekiska, det språk som de flesta av dem förmodligen hade kunnat följa.
I stället hörde var och en om Guds stora gärningar på sitt eget hems språk. Sin mors språk, barndomens böners språk, språket på torget hemma. Många som har predikat över Apostlagärningarna 2 har läst det tillsammans med Babel i 1 Mosebok 11, där språken skingrade människorna. På pingsten togs språken inte bort. De samlades, och vart och ett av dem bar samma glada budskap.
Vi tycker att det är djupt gripande. Kyrkans första predikan togs emot på många språk på en gång, och inget av dem behandlades som näst bäst.
Den som har lärt sig ett andra språk väl känner till skillnaden. Man kan följa en föreläsning, en nyhetssändning, ett affärsmöte på sitt andra språk. Men när någon talar med en om sorg, eller kärlek, eller Gud, lyssnar något inom en annorlunda på det språk man växte upp med.
Missionärer och bibelöversättare har ett namn för det: hjärtespråket. Det är därför så många har gett sina liv för att föra över Skriften till de språk människor faktiskt talar hemma. Och pingsten säger oss att Gud tänkte på det först.
På pingsten togs språken inte bort. De samlades.
Petrus avslutar sin predikan med ett löfte som når långt utanför rummet: "Ty löftet gäller er och era barn och alla som är långt borta, alla som Herren, vår Gud, kallar till sig." (Apg 2:39, Bibel 2000)
I många av våra församlingar är de som är "långt borta" inte alls långt borta. De sitter i rummet. En familj som flyttat för arbete. En student som är här ett år. En mormor som flyttade till sina barn och aldrig lärde sig landets språk. De är välkomna, de hälsas vid dörren, och sedan börjar predikan på ett språk de bara halvt hänger med i.
Inget av detta kräver en budget, och inget av det är ett prov på någons församling. Det är helt enkelt sätt att låta berättelsen i Apostlagärningarna 2 höras i rummet.
Läs Apostlagärningarna 2 på flera språk. Be medlemmar som har vuxit upp med ett annat språk att läsa verserna 1 till 11 högt, en efter en, på sitt eget språk. Låt rummet höra det som folkmassan i Jerusalem hörde.
Be på mer än ett språk. En kort bön på vart och ett av de språk som finns i rummet, även en enda mening, säger mer än något meddelande om att alla är välkomna.
Visa bibelläsningen på skärmen på ett andra språk. Om ni vet att en gäst talar persiska eller spanska eller ukrainska, visa bibelläsningen på hens språk också.
Fråga gästen om hens egen pingst. Många kyrkor runt om i världen firar den med sina egna seder. Fråga, och lyssna.
Vi bygger MulingStream på grund av det här kapitlet. Det låter en gäst följa predikan live, på sitt eget språk, i telefonen i fickan: hen skannar en kod, väljer sitt språk och lyssnar eller läser med. Sedan mars översätter det det predikanten menar i stället för ord för ord, och när en vers citeras visar Smart Hints den versen ur en bibelöversättning på lyssnarens eget språk.
Om ni vill höra hur det är finns lyssnarnas demorum öppet dygnet runt. Välj ett språk och lyssna några minuter.
Men det här inlägget handlar inte om en produkt. Det handlar om en morgon i Jerusalem då Gud såg till att varje människa i folkmassan hörde honom på sitt hjärtas språk. Må er församling få en glad pingst, och må alla i ert rum höra om Guds stora gärningar.
Berätta om er församling och språken i ert rum. Vi svarar själva på varje meddelande.